I tidernas begynnelse, när Internet fortfarande var under inflytande av Unix skal och Gopher, innan SLIP eller PPP blev stort, så fanns det en ambitiös grupp unga forskare vid CERN (Schweiz ) som började jobba med vad som skulle komma att bli en media revolution under 90 talet: the World Wide Web, senare känt som WWW, eller helt enkelt 'webben'. Deras syfte : att skapa en databas infrastruktur som erbjöd öppen access till data i varierande format: multi-media. Det ultimata målet var helt enkelt att skapa ett protokoll som kunde kombinera text och bilder, presentera det som ett dokument, och som tillät länkning till andra sådana dokument: hypertext.
På grund av att dessa lysande unga hjärnor var ovilliga att avslöja något om sina framsteg (eller bakslag) för omvärlden, började dom utveckla sina protokoll i en stängd miljö: CERN's interna nätverk. Många timmar spenderades på vad som senare skulle bli en världs-omspännande standard för multimedia dokument. Genom att använda den fysiska lay-outen av CERN's nätverk och byggnader som ett substitut för den 'riktiga världen' spred dom ut olika funktioner av protokollet i diverse kontorsrum inom CERN.
I ett kontor på fjärde våningen (room 404), placerade dom World Wide
Web's centrala databas: alla förfrågningar efter en fil routades till det
kontoret, där två eller tre personer manuellt lokaliserade den efterfrågade
filen och överförde den, över nätverket, till den person som hade begärt
filen.
När databasen började växa, och folket på CERN insåg att det var möjligt att ta del av andra dokument än deras egna forsknings-rapporter, ökade inte bara antalet förfrågningar, utan även antalet förfrågningar som inte kunde utföras, vanligen beroende på att personen som begärde en fil skrev in fel namn för den filen. Det dröjde inte länge innan dessa blev besvarade med ett standard svar: "Room 404: file not found".
Senare, när dessa processer blev automatiserade och man kunnde göra direkta förfrågningar i databasen, blev huvudmedelandet för felmedelanden förknippat med det kontor där det hela utvecklades: "404: file not found".
Rumsnummret blev kvar som felmeddelande i den officiella utgåvan av HTTP (Hyper Text Transfer Protocol) när Webben lämnade CERN för att erövra världen, och visas fortfarande när en browser gör en felaktig begäran till en Webb server. Till minne av dessa heroiska pojkar och flickor som jobbade sena nätter under många månader, i dessa små och varma kontor på CERN, Är Room 404 bevarad som ett 'place on the Web'. Inget av dom andra rummen används längre för Webben. Room 404 är det enda och sanna monumentet till Webbens uppkomst, en hyllning till en plats i det förflutna, där framtiden skapades.